Livet på 25 kvadrat..
Det ryms fruktansvärt mycket skit på 25 kvadrat har jag kommit fram till de senaste dagarna. Antalet dagar till vi flyttar blir bara färre och färre, vilket känns otroligt skönt, samtidigt som det känns fruktansvärt jobbigt. Bara tanken på att dra fram allting ur garderoberna, köksskåpen, skafferiet, kylskåpet badrummet och hallen och packa ner i kartonger som ska färdas ungefär 10 minuter i bil för att sedan packas upp igen känns väldigt betungande. Jag har dock tänkt va lite smartare än min vän linda som har väntat med att göra allt tills nu, och dom flyttar på fredag.
Tänkte ta mig i kragen och städa ur minst en garderob ikväll, när jag ändå är ensam hemma, har bara hästen att ta hand om ikväll, och det är ju gjort på 30 minuter. Jag insåg här om dagen att det finns otroligt mycket skit i alla garderober som man ändå inte använder och skulle kunna antingen slänga, eller skänka bort till någon lite mer behövande människa. Jag tror jag ska satsa på det senaste så länge kläderna är hela och rena! Göra en god gärning!
Igårkväll blev det grillning hemma hos mor och far! Jag fick ett il på eftermiddagen och blev så fruktansvärt sugen på grillat och grillspett, så ett samtal senare var det bestämt att vi skulle åka hem till ersmark och äta gomat! Och satan så gott det var! Mätt och belåten for vi hem efter Sanningens ögonblick. Trevligt trevligt!
Och idag var det snabbjobb med nisse som stog på schemat, och det vettetusan hur detta kommer sluta. På Krister lät det nästan som att det är dags att ge upp. Och det känns ju inte alltför kul nu när man har kämpat i 1,5 år, och äntligen fått hästen haltfri. Han såg inte alls nå bra ut i jobbet, väldigt seg och rörde sig inte lika lätt som han har gjort tidigare iår, det såg nästan ut som det har gjort tidigare år, symaskinsframben och väldigt tungt steg. Men vem vet, han kan ha haft en dålig dag också? Nämnde för Kalle att man kanske ska ta ut han i loppet på fredag och sen bestämma sig efter det om det är värt att fortsätta kämpa vidare, eller om det kanske är dags att förnya sig? Nisse förtjänar ett värdigt slut på livet som travhäst också, han ska inte behöva gå sönder en tredje gång innan Kalle bestämmer sig för att ge upp. Kanske ska sluta nu när det har gått så bra på sistone, och ge hästen en ärlig chans som ridhäst istället för att ta livet av hästen?
Ibland är det inte roligt att hålla på med hästar! Men vi får se hur det går på fredag först, sen är det dags att bestämma sig! Nu ska jag iväg och ge han mat och lite kärlek, än så länge är han ju fortfarande på benen! Ciao!
