Anette Sandberg - Ett ganska vanligt liv

Jag börjar förstå hur folk i fattiga länder känner sig. I allafall när det kommer till hunger. Även fast jag "bara", mer eller mindre, varit utan mat i 11 dagar nu, och man mår inte bra. Inte undra på att man blir sjuk.. Jag känner mig rätt borta i huvet, och kroppen blir alldeles utmattad av de enklaste sakerna. Hjärtslagen ökar efter bara nått steg och man måste ta tag i nått för att vila.

Sitter nu och försöker samla kraft till att svälja ner en tabett. Men eftersom jag vet att jag får ont som fan i halsen precis efter jag svalt så försöker jag undvika det så mycket det går. Jag tycker inte om att ha ont. Man tycker väl att jag borde vara "härdad" vid det här laget, men känns verkligen förjävligt att bara tänka tanken att svälja ner den förbannade medicinen. Jag ska bli medicinforskare och få alla dessa professorer att inse att man inte kan göra stora tabletter till de som har halsproblem - Det går inte få ner dom jävlarna utan att det gör ondare än innan man stoppade ner medicinen! Jag har "bara" tio stycken piller kvar nu. 7 efter idag. Jag hatar det. Skulle fan hellre åka in till sjukhuset 3 gånger om dagen och få medicinen rakt i armen istället. Och det säger rätt mycket om hur ont det gör - eftersom jag är fruktansvärt spruträdd. Jag nästan svimmar varje gång.

Idag är en dålig dag.