Anette Sandberg - Ett ganska vanligt liv

Operationen gick enligt planerna, och allt var frid och fröjd (okej, jag mådde inte så bra) enda från måndagkväll till torsdagkväll. Kände att jag behövde dricka, "ropade" på Sebbe som kom med saft. Jag tog en klunk och svalde, och svalde, och svalde, och svalde, och svalde. Började tänka "vad fan, så stor klunk tog jag inte, kommer allt tillbaks som jag sväljer eller?" Bankade i väggen och Sebbe kom och hjälpte mig ur sängen och jag sprang in på toan och började spotta i handfatet, och ja. Några minuter senare såg det ut som Stockholms blodbad i badrummet. Det bokstavligen rann blod ur halsen på mig. Fick panik, hostade och hyperventilerade som en galning och kände mig så jävla hjälplös. Och en stund senare rullade ambulansen in på gården. Väl framme på sjukhuset började jag spy blod och må riktigt illa. Fick dropp och fick läggas in på sjukhuset igen. Kände mig som en fis i rymden, mådde illa hela kvällen, fick en massa konstiga mediciner som gav mig hjärtklappning och det kändes som jag skulle svimma. Avslutade med att spy lite mer blod uppe i salen. Fick morfin och medel mot illamående hela natten. Sköterskorna fick för sig att de behövde ta lite olika blodprover på mig klockan 04.15, klockan 05.00 gick dom därifrån med mindre än ett halvt provrör. Tror dom sa "Jasså, du är en sån där... Varför kan du inte bara ge oss lite blod?. Och så skrattade dom när jag sa att ni får nog allt jobba lite den här gången.. Dom stack på 5-6 olika ställen innan dom fick en enda droppe. Till och med i handleden. Det var inte skönt..

Behöver jag säga att jag inte mår så vidare värst bra? Men jag måste säga att några personer har stuckit ut och verkligen ställt upp och varit mer än underbara. Uppmuntrande sms och enormt stöd. Jag uppskattar det verkligen.

Och mat, det är nånting som dominerar mina drömmar. Som Jenny sa: Det här måste vara en anorektikers dröm, att inte kunna äta..Det gör så förbannat ont, och jag ser verkligen fram emot då jag kan äta igen!

Men, jag lever ju fortfarande så jag är nöjd ändå. Ciao!