* Rubrik *
Helt tomt. Jag känner mig som ett svart hål, känner ingenting, vet inte vad jag ska säga eller göra, ser bara bilden av Nisse framför mig. Jag vill inte.
Om han bara kunde vara som han brukar när de kommer folk och tittar på honom, då hade det inte gjort lika ont. Det är precis som att han förstår. Han stressar runt och är allmänt otrevlig, lyssnar inte när man säger åt honom, bryr sig inte om att det står folk på sidan av honom, utan bara klampar på. Sekunden de lämnar stallet blir han lika lugn och snäll som han alltid är. Känns precis som han försöker säga nått. Det svider.
Det är bestämt nu iallafall, sju dagar kvar tills det är dags att lasta in honom i transporten och åka iväg till Vännäs och de nya ägarna.
1,5 år har passerat, bara sju dagar kvar...
