Det gör ont..
Vet inte hur jag ska skriva för att få ut orden på rätt sätt. Det är verkligen så mysigt att se pappa vara runt Nisse, det värmer verkligen i hjärtat, dom ser så lyckliga ut båda två. Pappa står och matar Nisse med morötter och det ser nästan ut som att dom står och pratar med varandra, på sitt eget lilla sätt. Jag blir så lycklig av att se dom så glada. Men samtidigt blir jag fruktansvärt ledsen över att det kanske var sista gången dom sågs idag. Det är så jobbigt, börjar förstå Emelie som tycker det börjar bli jobbigt att fara till hästarna när man inte vet vad som kommer hända.
Det gör så förbannat ont att se på Nisse nu, han är så glad men han vet verkligen ingenting om vad som väntar honom i framtiden. Han bara står i hagen och ser gladare ut än nån gång tidigare och undrar förmodligen varför han inte får göra någonting annat än att gå på promenader ibland.
Jag blir helt förstörd när jag tänker på allt det här. Får inte fram några ord att säga heller, allt är för överväldigande så jag hittar inga ord. Jag tyckte ju inte ens om hästen från början! Jag for bara till stallet för att hjälpa till för att ha nånting att göra när jag var arbetslös. Vi bråkade varje dag jag var där de första sex månaderna, nu kommer han gnäggandes till mig så fort jag visslar, och det är alltid kul att se vilket humör han är på. Han är en sån stor personlighet!
Imorgon får vi veta. Vad kommer hända? Jag blir knäpp, jag orkar inte, jag vill inte.. Men jag måste..
