Andra dagen irad!
Hoppas det inte bara händer mig. Isåfall har någon högre makt bestämt sig för att "Anettes bussresor ska då tammetusan aldrig få vara lugna och stillsamma nu när hon faktiskt har börjat tycka att det är helt okej att åka buss!"
För idag så började resan till skolan lugnt (Jag var ju tvungen att åka dit enkomt för att lämna pengar för skolböckerna). Satt och pratade med Sebbe om allt möjligt, sen hoppade han av på hållplatsen före stan eftersom han hade möte på jobbet. Det verkade lovande, inte allt för mycket folk. Vid Hedlunda kyrkan hoppade en konstig typ på, han skrek och pratade för sig själv och med andra (som tur va ignorerade jag honom så han pratade inte med mig). Och naturligvis skulle han ju av på samma hållplats som mig, så han stog och skrek en stund på hållplatsen medan vi andra som klev av där gick åt olika håll. Framme vid skolan, äntligen!
Betalade böckerna, pratade lite om vad de hade gått igenom på lektionen idag, och gick ner mot busshållplatsen igen. Tog en sväng förbi "Matbiten" påväg till hållplatsen, då står det två smågrabbar, kan inte ha varit äldre än tolv och dom frågar om jag kan köpa ett paket cigaretter till dom. Självfallet så gjorde jag ju inte det, skylle på att jag glömt legget hemma och skyndade mig in i affären, köpte en Mer med päronsmak och stirrade argt på småpojkarna när jag gick ut igen. Satte mig på bänken, och vad tror ni inte dyker upp inom fem minuter. JO, men det är klart att en hel skolklass på 22 barn ska åka med samma buss!
De ska tydligen på seminarium på Filmstaden, Västerbottensnytt ska medverka (Väldigt intressant att veta). De hoppar av på Vasaplan och jag känner lugnet. När vi närmar oss statoil på Öbacka hör jag hur några ungdomar skrattar längre bak och sen hör jag den där jäävla kaninlåten skråla över hela bussen IGEN! Räckte det inte med att jag fick höra den i 35 minuter igårmorse?! Jag ville dö.
Men nu är jag hemma igen. Jag överlevde faktiskt resan. Trots att jag kände mig ganska bitter på bussen. Väntar på att Sebbe ska komma hem så jag får lite sällskap. Hoppas han är på bra humör.
Ciao!
