Anette Sandberg - Ett ganska vanligt liv

Jag trodde jag skulle avlida när jag läste annonsen om Säsongsboende Åre på blocket. Att folk ens kommer på idén att stoppa upp en sån där annons förvånar mig dock inte längre. Folk är ju inte särskilt friska i huvudet nu för tiden.

Och satan i helvette vad jag bet mig i läppen för 3 sekunder sedan, jag trodde jag skulle dö. Nu blöder det också. Alltid mysigt med blodsmak i munnen, och inte bara blodsmak, utan riktigt blod. Lite för mycket information, jag vet, men det gör lite mindre ont av att skriva det. 

---

Jag är ganska nöjd över att jag har blivit lite, om än bara mycket lite, mer organiserad. Mamma kom ju förbi med de där fina organiseringspåsarna jag skrev om tidigare, och jag är himla nöjd med dom. Dom är fina till att börja med, och himla smart att göra sånna påsar fina, för det blir ju faktiskt lite roligare att sortera tidningar och petflaskor och plastpåsar. Det är inte mycket, men ett litet steg mot en förbättring iallafall.

Kanske ska göra ett försök att åka ner till jobbet idag istället och hämta cykeln. Fast isåfall måste jag ta och rappa på litegrann. Bussen går snart, för gå orkar jag inte göra. Speciellt inte nu när jag nyss har ätit. Och jag är verkligen jättemätt så att gå ner till stan är inte aktuellt idag. Det får nog bli så, fast Sebbe har väl garanterat tagit med sig busskortet till Vännäs, och lämnat det i sina jeans som ligger i hans skåp i ishallen medan han är ute på isen och tränar. Himla viktigt att ta med sig mitt busskort dit.