Anette Sandberg - Ett ganska vanligt liv

Jag avslutade mitt 2007 med att fira nyår tillsammans med Sebbe och hans kompisar på Scharinska, en mycket trevlig tillställning så här i efterhand. Just då hade jag inte så kul, men jag lärde kände många av Sebbes kompisar den kvällen, vilket jag är glad för i nu läget.

Jag hade bestämt mig för att 2008 skulle börja bättre än det gångna året, då klarade jag mig 10 dagar inpå det nya året och ramlade en av en häst och fick en bristning/uttänjning på ett ledband i handleden, fick gå med gips och stödskena i sammanlagt 3 månader. Jag hann 4 dagar in på det nya året (2008) och min mobil och plånbok blev stulet - jag tror nästan det var värre än att gå med gips. Allt man måste ordna med stulna saker - spärra mobil, simkort, visakort och ordna med ett nytt körkort, och sedan skaffa ny mobil, nytt simkort, visakort och ta sig i kragen och ordna en ny bild till körkortet och skicka in papperna som behövs till det också. Mer arbete än att gå gipsad helt enkelt.

I slutet på januari flyttade jag till min första egna lägenhet. En liten etta på 25 kvadrat på Teg. Älskade verkligen området och det var frid och fröjd. Sebbe flyttade in strax efter mig, och där trängdes vi. Och jag hade letat reda på bilder därifrån, men naturligtvis har ju dom försvunnit lagom till att jag hade tänkt lägga upp dom här. (Uppdatering kl 23.19: Jag hittade bilderna, så klart!)

Februari var en rätt händelselös månad vad jag kommer ihåg. Jag jobbade mest hela tiden känns det som. Sen kom mars, och i "hemlighet" föddes lilla Isa då, men det är ett senare kapitel. Jag och Sebbe letade ny (och större) lägenhet i panik eftersom det va brist på lägenheter här i stan just då. Vi hittade några, bestämde oss för Ålidhem. Jag hoppade in på Hälsokonsult-utbildningen på Umedalen också. En väldigt trevlig utbildning till att börja med, sen blev jag less.

April. Älskade Nisse som just kommit igång igen och börjat kännas dunderfin, fick tillbaks sin gaffelbandsskada och karriären var över. Han fick en viloperiod, sen började omskolningen till ridhäst.

Maj. Annonserna på Nisse åkte upp på diverse ställen. Inte min gladaste månad detta år.

- Evita kom in i bilden denna månad också. Kaos i mitt huvud och jag slutade i princip tycka det va kul med hästar.

- Det var i maj Isa kom in i bilden. Jag och Sebbe hade blivit väldigt sugna på att skaffa en egen kisse, efter mycket tittande på blocket så fastnade vi för Isa - fråga mig inte varför, det var inget speciellt med hennes utseende, men hon såg snäll ut. Hon var mindre än Sebbes hand då, nu är hon inte lika söt längre, men ack så rolig.

                   På bilden till vänster är hon liten och leker som en normal katt. Till höger har hon sin första nyårsfylla..

- Men jag fyllde ju 22 i maj. Det var min enda gång med "22år den 22a", kändes inte speciellt spännande. Fick lite presenter som vanligt och det åts god mat och fikades en hel vecka.

Juni. Vi flyttade till Ålidhem. Hade en dödskön inflyttningsfest, och alla var nöjda och glada.

- Nisse fick åka på bete hos Vickan (världens bästa Vickan för övrigt), och där åt han. Hela dagarna. Han var ganska nöjd med livet antar jag. Jag åkte dit med jämna mellanrum och hälsade på och red ut i skogen med Vickan och hennes Holger.

- Nisse fick en ny chans som ridhäst i Vännäs, som såhär i efterhand känns otroligt bra - Det är aldrig kul att förlora en vän.

- Midssommar firades utanför Täfteå i en liten stuga. Vi tältade. Behöver jag säga mer? Jag, Sebbe, Vickan och massor av Sebbes kompisar. Hade väldigt trevligt!

Juli. Jag och Sebbe hade vår första gemensamma semester. Vi åkte till Stockholm och var allmänt turistiga och besökte museeum där man fick leka och vara barn igen och tittade på apor som satte på varandra inför ögonen på tiotals barn som började skratta och peka (jag var en av dom..)


- Uppdaterat: Jag fick ju en systerdotter. förtusan! Hur kunde jag glömma det? Eller egentligen hade jag inte glömt det, för jag hade skrivit det först, sen ändrade jag lite och så kom det inte med. Förlåt Moa. Jag hoppas vi kan vara vänner ändå..



Augusti. Ja, vad hände här? Har nästan inget som helst minne av denna månad. Har den ens funnits? Jo, jag började sakta men säkert vara i stallet mer och mer, och i slutet av månaden var jag tillbaks i det gamla mönstret - så ofta jag kunde.

September. Jag och Sebbe firade ett år tillsammans (trots att vi inte har nån koll på när vi blev tillsammans.. Vi gissade till oss ett datum bara för att man "måste ju ha ett".)

- Jag slutade jobba på Mias Grill. Jag saknar det inte.

Oktober. Också en ganska "tom" månad. Sebbe fyllde 23. Vi hade kalas.

November. Packningen påbörjades, vi hade hittat en underbar lägenhet på Ersboda!

December. Den första december opererade jag bort mina halsmandlar, det blev en dramatisk följd efter det, ambulans till akuten för en blödning där de opererat, totalt borta i nåra dagar, ingen mat och nästan inget att dricka på nästan tre veckor.

- 15 december flyttade vi in i vår underbara lägenhet. Och vi är nu nästan grannar med min gamla goa vän Annica och hennes härliga familj. Ska tillägga att jag gjorde inte mycket när det gällde flyttningen, jag hämtade ut nyckeln och sen satt och Vickan mest på golvet i lägenheten för att vi (jag) inte orkade med nånting annat eftersom jag inte ätit på 15 dagar.

- Några dagar efter flytten fick vi höra om en liten svart kisse som hittats övergiven i skogen - hon bor givetvis med oss nu. Jag ångrar mig inte. Zlatan är underbar. Hon växer och knakar, och är söt som socker!

- Julen var den bästa på många år. Nyåret likaså. Bara nära och kära hemma i lägenheten.

                                                           Tur att Sebbe är seriös, så det kunde ha blivit en fin bild..


Och nu sitter jag här. Det är den 5e januari, och än så länge har ingen olycka inträffat, så jag har en känsla av att detta kommer bli ett underbart år! Förresten så kom jag på att jag och sebbe "firar" 16 månader idag - snart ett och ett halvt år. Imponerande. Vem hade trott det? ;)

Annars har jag mest umgåtts med Vickan mest hela tiden, hon är med överallt. We stand tall. Sju år senare.. Det är helt sjukt.

- Vem är det som står när dom andra faller? Anette och Vickan så klart!
Det var en välanvänd fras på våra körlektioner på gymnasiet då vi utklassade alla andra på lektionerna..

Det var mitt år. Hoppas ni andra också är ganska nöjda! Jag vet att jag är lite tråkig med så lite bilder, men jag är sämst på att fota!